Lite finsk sisu!

Nu har det gått så lång tid sedan lägret för Jessica Svanljung i april, att jag hunnit smälta in mycket och även fört in en hel del till min träning. Tyvärr har just träningsfrekvensen haltat pga tuffa kandidatplaceringar denna termin, men om ett par veckor är examinationerna över och jag kan fokusera fullt på sommarlov, familj, vänner, Mikael, husrenovering, träning, tid över till roliga saker - och framförallt fullt fokus på vovvarna!
Detta inlägg skriver jag rätt uppochner om vad jag och Baileys fick för feedback under våra pass för Jessica. 

Fria följet

"Fot" betyder kontakt. Att bjuda in till sidan betyder att hunden kan sitta och titta rakt fram (t.ex. inför apportering eller rutskick). Kommandot "sidan" är därför bra att lära in separat.

Säg "fot" och låt honom sitta med kontakt länge utan belöning. Ta sedan 2-3 steg fram och sedan belöning.

Framtassarna skall inte vara framför mina tår. Om han kommer för långt fram i position, låt honom korrigera sig själv och belöna med röst. Gör om - lyckas han då med korrekt position direkt blir det en supergod köttbulle. Hunden skall inte få kanonbelöning för att ha gjort rätt efter korrigering av positionen.

Gå rakt fram - när han tappar kontakten, säg "Hey, fot!" och belöna när han blir bra i position. Detta är ett radikalt annorlunda tänk gentemot alla andra jag tränat för, och detta tog jag upp med Jessica. Men hon menar att om du inte visar att der är fel, är du inte tydlig med kriterierna för fot-kommandot, och det blir orättvist mot hunden. Det är det här jag menar med att det är nyttigt att träna för olika, man får olika input och infallsvinklar och får hela tiden mer verktyg och "kött på benen".

Ser ni dregelsträngen fotografen skickligt fångat i bild? :-D

Grundproblemet med vårt fria följ (i april, nu har det ju hänt en del ;-)) är att jag inte är tydlig nog med när jag börjar momentet och att han inte vet vart han skall vara. Jag måste rama in det mer. Tydligt startkommando och tydligt slutkommando - så att han vet att nu är det slut, "nu får jag gå och titta på brudar eller nosa i backen" som Jessica uttryckte det på sin härliga finlandssvenska. Att belöna och därefter tappa fokus, är inte okej. Momentet är inte slut utan han skall fortsätta jobba. Därför är det viktigt att markera skillnaden!

När det gäller mitt problem med vänstersvängar så avbröt Jessica mig och bara "Tänk inte! Bara gå!". Ja, det låter ju enkelt iochförsig, det kanske man skulle prova ;-) "De e bara å åk!" Torrgå med uppritade kryss i grus eller sand för att få in känslan utan hund.

Träna halter - han har lätt att bli lite för långt fram i steget innan han rättar in sig.

Om han kommer för långt fram i fria följet, säg "hey" eller "app app app"+ "Fot". Backa och gör en halt för att samla upp honom så att han inte flaxar i väg. Lugnt och fint.

Rutan

Träna in "Stanna" separat - kasta en gotta, när hunden vänder upp säg "Stanna" och gå fram och belöna. Variera mellan att belöna stadga och snabba ställanden.

Variera skicken till rutan med skick från utgångssposition till att gå fram och släppa halsbandet.Dela in rutan (i tanken) i en främre och en bakre del, och ropa bra/klick och belöna när han är i den bakre delen.

Vid ljud inför skicket, vänd om, säg "Fot" och gå iväg. Belöna halter. Vänd om i fot, gör halt, belöna och skicka. Belöna stadgan inför skicket mycket!

Både rutan och det fria följet har som sagt utvecklats enormt sedan Jessicas kurs, och mycket av de problemfrågeställningar jag hade då är borta idag. Så visst har vi gått framåt!
Här är lite allmän feedback på delar ur moment som Jessica såg under dagarna:


Uppsitt - ställ dig vid hans baktassar så att han inte hoppar fram med rumpan i uppsittet utan  jobbar upp med frambenen.


Fjärrskifte ligg-sitt - Håll en karamell ovanför hans huvud så att han gör bra uppsitt. Vänta sedan ut honom och se om han bjuder på ett bra uppsitt - klicka och belöna. Jag har ju haft problem med att han vill jucka fram med rumpan i ligg-sitt på längre avstånd. Jag har heller inte velat vänta ut i momentet, då det handlar mycket om stadga och att jag inte vill att hunden skall bjuda på egna skiften. Men peppar peppar, han har gjort perfekta uppsitt sedan jag först shejpade fram dem separat och satte tillbaka dom i momentet...man skall inte vara rädd att prova ;-)

Tvåans apport - kasta apporten, låt honom hämta för att sedan direkt kasta den igen. Detta är en rolig fartlek som gör att hunden oftast får bra fart in. (Baileys har bra gripanden och hantering. Denna lek skall man inte göra med hundar som har tendens att tugga.) Ett annat sätt att få bättre fart in är att kasta apporten, när han är på väg att hämta in den kutar jag åt andra hållet och drar ner en leksak.

Jessica visade hur jag skulle börja med vittringen, och Baileys behövde inte många sekunders väntetid innan han fattade vad han skulle göra. Jag vet att både Mona och Ditte övar in vittringen på samma sätt som Jessica. Börja med att gömma en pinne i högt gräs, och eventuellt låtsasgömma några andra, samtidigt som du har en hög med ovittrade pinnar bredvid. Den vittrade pinnen för du sedan successivt närmare och närmare den andra pinnhögen för varje träningspass. Nu skall be snickaren att såga till lämpliga pinnar - det finns ju att köpa, men känns onödigt när vi har ett helt garage fullt av virke...

Förhoppningsvis kommer Jessica tillbaka för en ny kursomgång till hösten. Som sagt, det gav mig otroligt mycket att träna för henne så jag glädjer mig till att få ytterligare en chans efter sommaren. Jag kan försöka komma ihåg att hojta till här i bloggen om någon skulle vara intresserad av att vara med! :-)