söndag 26 februari 2012

Vårstädning!




Någon är först uppe på morgonen för att lapa i sig de första solstrålarna...


Vilken underbar dag vi haft! Idag var första dagen på året som hundarna ville vara ute självmant - de rejsade omkring som galningar på tomten varvat med solbad på trappan och strosande i trädgården. Helt underbart! Jag plockade upp säsongens skörd av hundbajs (klädd i t-shirt) och Mikael och hans pappa åkte till tippen och slängde all renoveringsbråte från vardagsrummet. Även lite kasserade kläder och kalsonger följde med ;-)


...men sen vaknar även lillasyster och då är lugnet över!





Här på husses ben, är den bästa platsen för att bråka och brottas på! Trälådan till höger är vår blivande tv-bänk, tur att man har en svärfar som är yrkessnickare och kan spika ihop våra möbler just så som vi vill ha dom :-) Vi ville ha en bänk som passade murstockens bredd exakt, men någon sådan fanns inte att uppbringa någonstans, så därför fick vi designa en egen.






Vi gick en härlig vårpromenad och plockade in fina kvistar. Vi köpte även en ny dammsugare, eftersom jag dammsuger så aggressivt har jag dammsugat sönder vår förra...Mikael var imponerad av att den nya var så tyst, men blev sur när hans "särskilda munstycke" som han köpt på Skene Marten, inte passade den nya dammsugaren. Hurra! :-D Äntligen blir vi av med detta värdelösa munstycke, som tvärtom mot vad reklamen säger, är skitdåligt. Man hittar inte kvalitetsgrejer på marknad, bara kokostoppar. Punkt slut.







Lyckan blev total när jag tog fram varsitt färskt märgben ur frysen och lät vovvarna smaska på utomhus. Isglass när det är tio plusgrader? Funkar alldeles utmärkt, hälsar Baileys och Humla, som inte alls var särskilt pigga på att ställa upp på fotografering...
Vi tvåbenta lyxade till det med semla från Kinna Finbageri. Naturligtvis skulle de fyrbenta sitta i knäet och ha gosestund när vi fikade... ;-)
























Hela dagen var vi slitit med rivningen av vardagsrummet, med Baileys trogna hjälp. Humla har kommit på att det inte är lika roligt att hjälpa till nu, när hon inte får äta alla farliga och goda grejer som hon spårar upp i all bråte. Så hon ligger hellre i soffan och äter filtar istället. Men Baileys ställer upp, även när timmen blir sen! Då tänds ju nämligen bygglampan, och med hjälp av den kan man ligga och solbada även klockan tio på kvällen :-D


Denna långa dag avslutades med en härligt uppfriskande och grymt jobbig löprunda för tre av oss, medan Humla myste hemma och passade brasan. Mikaels avokadosmoothie smakade som en dröm efteråt, och nu skall det bli skönt att krama kudde! Tänk vilken energiboost man får, av lite blek vårsol, höra fåglarna kvittra och känslan av att kunna ställa fram timrarna på lamporna. Nu är det ljust till klockan sex, jippi!  :-D









fredag 24 februari 2012

Byggare Baileys



Hej och välkomna till min byggarbetsplats. Nu är övervåningen klar och etapp femtioelva i totalrenoveringsprojektet här i huset gäller nu nedervåningen. Matte och husse har spärrat av halva vardagsrummet, eftersom de inte vill att vi fyrbenta skall gå runt i all bråte.
Jag hittade dock en smaskig gammal elsladd i en murarhink som jag bara var TVUNGEN att smyga dit och slita och dra lite i.




Man har spärrat av vägen med två stolar. Det är onödigt. Jag tar bara min tjocka nos och går rakt igenom när jag vill.




Om man inte sköter sig så blir man förpassad ner till våran källare. Här har Humla spenderat mycket tid, eftersom hon älskar att äta masonit och sågspån - som hon inte kan bajsa ut sedan.  





Jag övervakar arbetet. Jag har även tryckt in min fotboll bakom borrmaskinsväskan. Den bär jag sedan runt i resten av huset och skakar på, så att det blir jättedammigt och smutsigt överallt.





Precis HÄR hittade jag den bästa vägen att gå. Det gör ingenting att Anders håller på att såga, det är viktigt för honom att han klarar av störningsträning också.





I den här högen har Humla botaniserat när hon inte suttit i skamvrån. Det finns mycket spännande att smaka på. Elkablar, masonit, tretex, tapeter, sågspån, isolering, spik, skruv, nubb och annat gammalt mög. En guldgruva med andra ord!





Det är viktigt att äta regelbundet, så att man inte får blodsockerfall. Det är även viktigt att jag är här hela tiden och inte kan tänka mig att gå till någon annan del av huset. Det är ju just här som jag behövs som allra bäst. Anser jag själv.




Precis här kände jag mig för att ligga och tugga på mitt ben som jag hämtat. Matte som håller på att släpa skräp och masonitskivor får väl ta en omväg runt mig helt enkelt. Här är ju gott om plats och inte alls trångt och bökigt.






Man blir trött av en helgs hårt arbete. Det är viktigt med god sömn. Och den får man på golvet,  överröst med masonit, flis och damm - inte på filten i den mjuka soffan, nej nej. This is where I belong! ;-)


Ridhusträning!

Bilderna i inlägget är från en härligt snöig och solig promenad förra helgen!



För ett par veckor sedan hyrde jag och Elin ett ridhus i Tosseryd för lite lydnadsträning. Jag kommer vara ledig nästan varje fredag denna termin, så det passar perfekt för mig att träna på fredagsförmiddagarna! Elin funkar jättebra att träna ihop med, vi har samma träningsfilosofi och eftersom vi har staffar båda två blir det extra roligt! Elin planerar förresten sin första valpkull nu i vår, för mer info se hennes hemsida :-)

Förra gången körde vi en hund i taget - Baileys fick prova på fria följet och rutan, som tydligen var lite annorlunda att springa mot i ridhussand. Humla var taggad och pipig, vilket är en attityd som jag är supernöjd med efter vinterns skendräktighetsdvala. Hon fick göra lite enklare kontakt och följsamhetsövningar, vilket gick jättebra.






Idag tränade vi individuellt, och jag hade bestämt mig för att backa ett steg på rutan eftersom Baileys inte verkade helt med förra gången. Tror ni jag, 26 år och senildement, kom ihåg att ta med konerna...?
Som tur var fick jag låna Elins ruta och testade att skicka från olika håll och avstånd. Denna gång verkade han mer med, och sökte aktivt rutan. Jag belönade bara han kom i rutan, inte att han skulle gräva fram targeten och ruska den i munnen...som han gärna vill göra ;-)

Det här med belöningar i ridhus är ett litet dilemma upptäckte jag. Det blir fruktansvärt grusigt och sandigt, och tillochmed Baileys som älskar alla former av godis och leksaker var inte lika 150%-taggad på belöningarna som han brukar. Därför blev resten av passet inte riktigt som jag tänkt mig utan jag fick tänka om när det gällde belöningssätt - som begränsades till kamplek samt godisbelöning från hand eller externskål. När jag tränar ruta och hopp vill jag egentligen helst använda kastbelöning.

Humla fick träna på inkallningar och stadga, samt lite vänstertrampande på stället. Hon har ännu inte upptäckt att hon har en rumpa, men jag gissar att poletten snart trillar ner. Jag är nöjd med hennes ingångar och position vid sidan - så snart fattar det lilla snöret nog grejen även med vändningar åt vänster. 







Efter träningen packade jag in två genomgrusiga trötta lertroll i bilen och styrde kosan mot Kungsbacka och Anna på Hund i Harmoni. Baileys var där och provsimmade för ett tag sedan och nu har vi bokat upp några simtillfällen. Min tanke med simningen är att underhålla och stärka upp höger bakbens lårmuskelfäste som blev lite tilltufsat i höstas. Han är helt paralell och urstark i sina bakben, förhoppningsvis kommer simningen att hjälpa till att bibehålla detta tills vi kommer igång med löpträningen längre fram i vår.

Jag tror på att allsidig träning är nyckeln till en frisk och sund kropp, för både tvåbenta och fyrbenta! Jag varvar själv simning, löpning, styrketräning och spinning när jag tränar för egen del. Anna tyckte också han kändes jättefin när hon kände igenom honom efteråt - och Baileys gav henne förlåtande pussar. Han är nämligen inte alls glad att bli islängd i bassängen, trots sin fina rosa flytväst, och tycker att det här med simning är den sämsta idén nånsin. Som tur är har han kort minne, och bara han fick en pipboll när han upp ur bassängen var han glad igen :-P









Någon vill inte vara med på kort...



Om Baileys nosar på en spännande stubbe...



...skall lillasyster göra likadant!



Humla är nu nio månader och en stilig tjej, förutom de nedrans öronen då...



Visst vill man bara pussa på den här mulen? :-)



Humla i tyvärr naturliga öron...



Morgongympa!





Måste visa dessa bilder som Mikael tog på hundarna en morgon, när de ägnade sig åt...morgongymnastik? ;-)










Krambjörnen Diesel



Här är lite nya foton på snyggingen Diesel som jag helt fräckt snott från matte Weronicas FB.
Ser ni att han ni hur proffsigt han har sotat sin kajal? :-D
Jag tycker han är ljuvlig, med sina vackra ögon, breda knubbnos och coola teckning. Grabben är snart sex månader redan, tänk vad tiden går!










torsdag 23 februari 2012

A view from the top




Humla har ett nytt favoritställe att sitta och filosofera på...
Just nu ser andra halvan av vardagsrummet ut som kaos, och hundarnas andra liggplatser har begravts under renoveringsbråte. Vovvarna huserar därför mest i soffan där de har bästa åskådarplats - när de inte är och hjälper till med rivningen förstås ;-)













fredag 17 februari 2012

Helsingborgsshopping!



Vid Väla Centrum i Helsingborg, granne med Ikea, ligger en jättestor djuraffär - Grizzly Zoo, som också har webshop. Utbudet är enormt och priserna är bra, när det är mattevecka brukar vi åka dit och köpa roliga ben och godsaker som skall njutas här nere. Jag brukar göra godisgömmor i lägenheten efter lunchpromenaden, och ge hundarna varsitt ben, innan jag går. Jag vill att det skall vara en positiv känsla när jag lämnar dem plus att de skall ha en sysselsättning under eftermiddagen. Såna godisgömmor gör vi även här hemma, om vi skall vara borta t.ex. en hel kväll,  Baileys tycker att det är jättespännande och nästan puttar ut oss genom dörren. "Åk nu nån gång så att jag kan få börja söka!"

Eftersom lägenheten är ny miljö för dem och de inte är vana att bo i lägenhetshus med främmande ljud och dofter, vill jag att de skall känna sig trygga och avslappnade även när jag inte är där, så därför har jag skämt bort dem lite under matteveckorna. Humla har heller inte med sig någon bur, så hon är lös tillsammans med Baileys, vilket är nytt för henne då vi hittills haft henne i buren om vi skall vara borta lite längre. Att ge det forna massförstörelsevapnet detta förtroende har fungerat jättebra, hon har bara tuggat lite på dörrmattan, men det är också allt.





På Grizzly hittade jag dessa snygga rejäla rundsydda koppel från Hurtta, som matchar deras halsband!  Jag har faktiskt inte sett just denna modell tidigare i Hurttas sortiment, bara deras rundsydda reflexkoppel från Lifeguardserien. Visst är de fina? :-D




Jag passade även på att införskaffa lite nya roliga träningsleksaker, inför vårens kurser och träningar! En Skinneez i form av en fluffig räv utan fyllning och med pip i tassarna. Jag har inte  testat denna leksak tidigare, men har förstått att de är populära hos andra ekipage. Det återstår dock att se hur staffetålig räven är...fortsättning följer!





Den här ekologiska bollen med två plyschsvansar tipsade jag om i Julklappslistan och nu skall vi äntligen testa den live! Svansarna har pip i båda ändarna och bollen är ganska hård. Jag tror att Baileys kommer älska denna som belöning - det bästa som finns är att få jaga en kastbelöning och sedan komma in och kampa med den, alternativt springa runt och glatt slå sig själv i huvudet...

Jag köpte även en stor tennisboll med snöre, som jag dock inte fick med mig från förra fredagens ridhusträning med Elin. Jag är ju expert på att tappa bort saker, så jag antar att jag får skylla mig själv...suck.


Clinic för Eva Bodfäldt!




Lördagen den 4/2 var det dags för clinic för Eva Bodfäldt på Kungliga Hundar i Göteborg!

Det blev en extremt givande clinic, iallafall för min del. Jag fick många aha-upplevelser och kände att Eva angrep frågeställningarna från en  annan synvinkel än tidigare instruktörer jag tränat för. Detta är fördelen med att träna för många olika personer - man lär sig plocka de bästa russinen ur kakan och lär sig snappa upp det som passar mig och min hund.






Generellt sett kan man säga att Eva har en Kontaktkontrakts-approach till tävlingslydnadsmomenten. Jag tycker ju Kontaktkontraktet är en fantastiskt bra bok, det var den första bok jag läste när vi skulle skaffa hund och jag tror den gav mig någorlunda "vettigt tänk" från början. Jag har ett kontaktkontrakt med mina hundar i vardagen och på promenader, men har inte alls samma tänk i tävlingslydnaden, kunde jag konstatera när jag reflekterade över det Eva förmedlade den lördagen. En mycket nyttig insikt.




Baileys spanar på kråkor...




Deltagarna på clinicen var alla på olika nivå tävlingslydnadsmässigt, jag upplevde att Eva gav var och en väldigt bra övningar att göra. Jag hade bestämt mig för att få input på fria följet. När Eva sett oss ihop var hon väldigt rakt på sak:

Han har jättefin kontakt och följsamhet, ni har ett skitsnyggt frittfölj men du är en curlingmamma som måste lyfta blicken och inte belöna sönder momentet!



Fåglar är alltid lite spännande...kanske kan man fånga en trots allt?




Evas grundtanke är att hunden måste få ta betydligt mer ansvar i momentet. Låt hunden kämpa för att nå din vänstersida,  denna skall inte bara erbjudas, utan gör det lite svårare och åtråvärt att få komma in till sidan och därmed få chans till belöning.
Eva använder inget kommando för fritt följ, jag säger inte heller Fot när vi tränar eftersom ordet i sig inte är värdeladdat för Baileys. Feedbacken jag fick under dagen kan sammanfattas i följande punkter:

- Således inga kommandon!

- Lyft blicken, träng inte undan hunden med blicken! Eva gav här exemplet med stegförflyttningar som många ekipage har problem med; inte sällan tittar förarna ner på hunden under just denna del av det fria följet med en kvalitetsförsämring som följd.





Baileys Jagvetattjagblirfotadochjagavskyrdet-min...



- Träna med speglar! Ja här är ju mitt dilemma...vi har inga speglar jag kan träna framför i det här huset. Punkt. Att föreslå för Mikael, när vardagsrummet för tillfället saknar väggar, golv och tak och hundarna glatt sprider masonit, spik och isolering runt hela nedervåningen, att vi skall montera en spegelvägg är förenat med skilsmässa. Jag skall försöka hyra Kungliga Hundars lokal framöver, där har de en bra spegelvägg att träna framför.

- Jag måste torrgå, gärna med koner, för att själv bli säkrare i momentet.

- "Skicka kärlek"; dvs belöna med blick ibland för att bekräfta honom.




Kolla in Humlas ryggfiléer! Visst vill man sätta tänderna i dom? :-P



- Variera svängar, vändningar och tempoväxlingar så att hunden tror att han styr dig som en radiostyrd bil. Hunden skall tigga efter svängar, halter och vändningar; "Sväng vänster nu då, så att jag kan få min belöning..."

- Låt hunden söka upp dig spontant. Detta har vi tränat en hel del sista tiden, jag kastar gotta åt ena hållet, vänder och går åt andra hållet och Baileys söker upp mig i ett kortare fritt följ innan jag belönar på nytt. Så här gör jag även med Humla, men hon får belöning direkt när hon dyker upp på min vänster sida.





- Lär hunden följa din huvudvridning. Tänk ridning: Vrid huvudet - rakrikta - vrid huvudet - rakrikta osv.

- Gå till kommendering även om du inte följer den.

- Du kan även använda fria följet som ett kitt mellan två av hundens favoritmoment (t.ex. mellan rutan och hoppet) för att ytterligare värdeladda och höja förväntan på fria följet.







När det gäller själva träningsupplägget hade Eva följande upplägg åt mig och Baileys:

- Sätt hunden och låt den sitta kvar (stadgan måste vi träna på, för det är han dålig på hälsar Eva ;-)). 
- Gå runt själv i tävlingsposition men hunden får inte vara med, utan skall  sitta och ladda. 
- När hunden är i rätt attityd kallar du på den och låter honom få komma in till din vänstersida i ett fritt följ. 
- Lägg in störning i form av medhjälpare som klappar i händer, säger Braaaa, Hej etc. När hunden klarar detta utan att släppa blicken och låta sig distraheras, skickar du den till externbelöning/belönar med gotta hos dig/belönar med superrolig lek.


Eva menar att alla tävlingsmässiga störningar skall betyda fritt följ. Hunden skall tänka: Aha, en tävlingsledare som står och pladdrar. Om jag söker utgångsställning i detta läge och bjuder på fritt följ utan blicksläpp finns det chans till belöning!






Summa summarum var det en fantastisk dag - och Baileys skötte sig perfekt. Inga problem att gå fritt följ trots radikal ändring av upplägg. Han köpte det nya konceptet direkt! Så jäkla underbar att ha att göra med. Alltid på G. Alltid 110%. Låter sig aldrig bli störd av omgivningen, trots nya hundar och nytt folk. Han gör träningen så lätt och rolig för oss båda.


Lovisa deltog också med sin staff och Baileys och Inja stal showen vid ett flertal tillfällen genom att sitta och kakaduatuta i kör. Detta tycker jag är bland det bästa med den här rasen, staffarna är så himla clowniga och ser ALLTID till att strålkastarna riktas mot dem.  Och får alltid sin publik att skratta. Jag förstår faktiskt inte varför man vill ha en annan, tråkig ras när man kan ha en personal entertainer som snor all uppmärksamhet vart man än kommer :-D





Förhoppningsvis blir det tillfälle till privatträning för Eva lite längre fram i vår. Antingen om man drar ihop ett gäng upp till Stockholm, eller om man bokar ner Eva hit. Hör av dig till Tina eller Lovisa på Kungliga Hundar om du är intresserad av detta! :-)


(Bilderna i inlägget kommer från en sprallig lunchpromenad i Helsingborg förra veckan.)




Attaaaaack!!!