fredag 30 december 2011

Baileys årskrönika!


Blondie&Baileys proudly presents...

BAILEYS ÅRSKRÖNIKA I BILDER 2011


Ett försök att blicka tillbaka i backspegeln under det gångna året illustrerade med ett urval av mina absoluta favoritbilder 2011.  Jag glömmer säkert massor av händelser, men har förhoppningsvis fått med det viktigaste. Enjoy!



VINTER

Ännu en vargavinter med tjugominus och meterdjup snö. Vi tar härliga vinterpromenader i snödjupet, tränar lydnad för Ditte Andersson och kör agility i ridhuset med Magik.
Utställningsåret börjar med MyDog och inleds storstilat där Baileys vinner öppenklassen i stenhård konkurrens och slutar som fjärde bästa hane!

Vi går på första delen av en massagekurs för hemmabruk hos Anna på HundiHarmoni, och besöker flitigt Villgotts Hunds öppenträningar i deras nya lokaler.








































VÅR

Vi njuter av det underbara vårvädret och Baileys bär med sig sin bästa vän Bävern överallt. Vi fortsätter tävlingslydnadsträningen för Ditte i två olika grupper.
Vi tränar även agility två dagar i veckan för Elin Lilja, går en helgkurs i Fart&Handling för Anna Käll samt är med på en hoppteknikkurs för Christina Beskow. Baileys briljerar också på viltspårskursen vi går för Annika Hernqvist.
Utställningarna i Lidköping och Malmö resulterar båda i Excellent med CKn.

























































SOMMAR


Vi rullar in sommaren i kohagens färska dynghögar och tar fantastiska långpromenader och löpturer bland maskrosor, smörbollar och klöver.
Utställningar i Borås och Vänersborg med Excellent respektive CK.
Vi går en givande och rolig tävlingslydnadshelgkurs för Ditte och blir väldigt trötta efteråt ;-)
Norska Betty från kennel LookNLike kommer på kärleksdejt!
Vi besöker Rosendal för första gången och Baileys poserar på plattan till friggeboden samt jagar fiskmåsar på stranden.
Familjen utökas med ytterligare en liten familjemedlem, som genast får följa med på campingsemester vid Vänern och många härliga badtillfällen på hemmaplan. 

Utställningssäsongen avslutas redan i juli, men i bästa stil: Baileys tar sitt andra CERT och blir BIR och BIG-2 på den internationella utställningen i Tvååker!





























































































HÖST

Vi besöker ett Rosendal i höstskrud, njuter av den varma hösten och snön och minusgraderna som detta år lyser med sin frånvaro även långt in i december.
Vi går andra delen av massagekursen för Anna, tränar tävlingslydnad för Ditte samt den otroligt givande kursen Sikta Mot Stjärnorna för Mona Kjernholm. Ett helgläger för Mona hinner vi även med, liksom tävlingsdebut i klass 1 med 181 poäng!
I september föds LooknLikes F-kull; en jämn och mycket lovande kull på 4 hanar och 2 tikar som Baileys är stolt pappa till. Baileys fyller tre år i oktober, stora killen nu :-D



































ÅRETS FAVORITBILD

Denna bild får avsluta Baileys årskrönika 2011, detta blev Baileys julkortsmotiv och jag bara ler när jag ser på den. Hela personligheten fångad på bild: mosad sköldpadda i munnen, rådjursögon och en busigt trummande svans på favoritfårskinnet 



torsdag 29 december 2011

Drop dead gorgeous!

Foto: matte Weronica


Baileys är oerhört stolt över sin vackra son Diesel, snart 5 månader 

söndag 25 december 2011

Vårt lidelsefulla julfirande...

Tomten bjuder på godis ;-)


Ja, här kommer en julhälsning från oss lite i efterhand! Vi har haft en ganska...påfrestande julafton, så det har inte funnits så mycket tid över för blogguppdaterande ;-)
Humlas löp följer ju inga som helst lagar och hon har uppenbarligen inte läst någon biologibok...nu har hon blött kraftigt i 22 dagar och varit i höglöp 4 dagar. Vi har alla grannskapets hanhundar i vår trädgård(!) och det ylas över hela byn om kvällarna. Bara idag har Valle, Sven, Felix och Malte varit här på besök...



Pipdjuren pep i...ja, några minuter iallafall. Nu är de slaktade... :-)


Vi hade tänkt oss en mysig jul med frukostmys på morgonen och härlig långpromenad innan  det var dags för släktfirande.
Men julafton fick Humla tillbringa hos mina föräldrar - och när vi slöt upp hos dem på kvällen, fick vi sätta oss och köra hem Baileys lagom till tomten skulle komma, eftersom han bara låg och hyperventilerade. Så Baileys fick vara ensam hela julaftonskvällen och hans oöppnade klappar fick vi ta med oss hem igen.



Hundpepparkakor som de bakat på dagis och fick med sig hem :-)


Så tyvärr har inte julen blivit riktigt så fridfull som vi hade hoppats. Just nu koncentrerar vi oss bara på att lida oss igenom det här jävla helvetesfanskapet några dagar till...men eftersom Humla kör sitt eget race genom livet kommer hon säkert höglöpa i fjorton dagar till och vi får sätta upp elektriskt staket runt hela fucking tomten för att hålla borta alla kavaljerer :-P







Baileys bara lider...



...medan Humla bara myser!



Helt omedveten om vilken jobbig situation hon ställer till med ;-)



En fin gran har vi allafall :-)




Julfotograferingen fick bli kort...lilla B hade tankarna på annat håll.



Som om det inte vore nog med oflyt i livet just nu för stackars Baileys, så ser han tillråga på allt jättedum ut med sitt stora skrapsår han fick förra helgen efter krockmötet med en halländsk tall...



Humla i sina naturliga(?) öron...



Ledsen Lutte :-(


Julhelgen har vovvarna turats om att vistas i bur. Humla har varit lite hos mamma&pappa för att avlasta Baileys. Nästa löp kommer vi definitivt inte ha båda hundarna hemma under höglöpet, men eftersom detta är Humlas första löp (eller andra beroende på om man räknar det där konstiga hittepå "för-löpet" för ett par månader sedan, garanterat Humlas påfund...) är det svårt att veta hur länge det kommer pågå och när höglöpet inträder. Förhoppningsvis har vi lite bättre koll då. Humla har inte visat någonting, förutom att hon ställer sig och viker undan svansen för mig när jag skall rätta till tikskyddet. Men det är det enda. Hon är totalt ointresserad av pojkar.






Nu kände jag att det är blev ett väldigt gnälligt och tråkigt inlägg, och det var inte meningen egentligen. Jag skall därför avsluta positivt med att berätta att ingenting, inte ens en tik i höglöp på två centimeters avstånd, kan få Baileys att prioritera bort mat...vilket är extremt skönt! Han är också väldigt "träningspå", vilket jag är förvånad över. Det är precis som att han njuter av att få ta ut allt adrenalin genom träning. Tur att tävlingslydnad är så roligt :-D

Imorse när livet var lite extra jobbigt, så fick han sin julklapp - ett halvmeterlångt älgben som höll honom på andra tankar hela förmiddagen, tack och lov!