Lyckopiller!

Ikväll var det dags för den individuella tävlingskursen för Ditte och 5 ekipage tränade i den underbara kvällssolen! Jag hade valt ut Ställande och Apportering som jag ville ha feedback på.

Baileys jobbade jättefint med ställandet - han tycker det är roligt och är ivrig. Jag skall även öva på Stå och locka med godis/flytta mig runt honom utan att han rör tassarna. Detta är lite svårt tycker han. Han har dock inga problem med att stå kvar och att jag kommer tillbaka och ställer upp jämte honom, han flyttar sig ej åt sidan. Men sedan utställningsträningen är han van att han skall flytta tassarna efter hur jag vinklar mig - så det blir förvirrande för honom, eftersom det är samma kommando. Kommer bara köra handtecken på utställningar i fortsättningen och skänka Stå-kommandot helt åt tävlingslydnaden.

Ställandet:

A. Lägg ut en stor target, typ dörrmatta eller örngott. Ej lock då detta är för likt kontaktfältsbeteendet vid agilityn, han vill nämligen gärna sänka huvudet - vilket vi inte vill ha vid ställande.
1. Klicka för att han springer fram och ej tar ner nosen och "duttar - belöna med kampleksak eller boll
2. Klicka för att han springer fram och stannar, targeten är ej det viktiga utan själva beteendet - gör han ett snabbt ställande en bit utanför targeten så belöna.

B. Backaövningen med Ut-belöning, dvs han vänder på stället och springer till godisskål placerad bakom honom. (Ut-kommandot är numera helt befäst och han tycker denna belöningsform är skitkul!)
1. Backa, vänta på spontant ställande och belöna med Stå-Ut
2. Säg kommandot innan han bjuder spontant, och Ut direkt efter.
3. Fördröjning mellan Stå och Ut.

Mine?

Eftersom apporteringen har rasat ihop som ett korthus och degraderats till ökenråtte-beteende plockar vi isär momentet och fokuserar istället på andra delar. Det färdiga momentet är bra, han sitter lugnt och tuggar inte - griper på signal - men vill inte sitta med apporten längre i munnen än 5 sek. Jag vill gärna att han skall kunna sitta lite längre utan att spotta ut den. Detta beteende är skapat av mig då jag använt mig av samma frekvens när jag klickat. Sedan vill jag även ha grunderna för apportbeteendet bättre inpräntade inför lydnadsklass 2, för att slippa gå tillbaka.

Apporteringen:

A. Träna med plastbock, absolut inte en trä- eller metallapport - eller leksak eller annat han vill döda.
1. Börja med att spontant skall ta upp den och hålla den - sedan följa efter mig när jag backar, jag klickar och belönar bakom mig eller åt sidan - ej över huvudet på honom, för då får han för mycket "bakåt-tänk".
2. Blir det tugg, omtag eller släpp - avbryt och ge felsignal.
3. Håll apporten vid sidan och rör mig medsols i en cirkel - han griper den och följer efter.
4. Håll apporten mellan anklar eller vaderna - han går fram och griper den,  jag rör mig sakta bakåt och belönar för successivt längre tid han följer efter med apporten.


Platsliggningen, tandvisningen och fotgåendet gick perfekt även idag. På "kommandot" Visa tänderna, lyfter han nästan upp läpparna själv :-P Även hakan i backen-träningen går som en dans, dock är jag ännu inte säker på att jag skall använda det eller ej. Jag tycker han är trygg i platsliggningen som det är, men eventuellt kan det vara bra inför högre klasser?
Är jättenöjd med båda dagarnas träning, och har fått massa inspiration och bra ideer. Det är ett bra kvitto på att hunden tycker det är roligt när svansen viftar hela tiden och hunden vill fortsätta träna när man kommit hem efter tre timmars kurs...Det känns som att uthålligheten hos honom har förbättrats jättemycket den här våren, jag tackar och tar emot och njuter av att få träna denna fantastiska vovve.

Fredagshumor?

"Blä blä blä"

Nyss hemkomna från tävlingskursen passade husse och vovve på att ha lite kvalitetstid tillsammans.

Tur att Mikael är hela 32 år och vuxit ifrån det här med barnsligt dåliga skämt.

Jag skrattar så jag gråter åt den här bilden...kolla in hela Baileys uppsyn och kroppsspråk...

"Baileys bäddar" Avsnitt 511

"Komsi komsi..."

"Baileys bäddar" är en långdragen följetong hos oss på Stenelid. Jag vet inte för vilken gång iordningen det ser ut så här när jag skall lägga mig...Baileys har "bäddat" fårskinnet åt mig - men tydligen var han inte helt nöjd med resultatet eftersom han själv la sig på Mikaels sänghalva och det släta fårskinnet - och var snäll nog att låta matte få sova på det ihopknycklade. När han ligger så här på rygg betyder det förövrigt att han egentligen är ett busmonster och vill att man kommer och killar honom på magen samt stoppar fingrar i hans oskyldiga mun....

"Hehe hehe..."

Underbart lydnadspass

Är så grymt jäkla stolt över min fantastiska hund! Vilken attityd! Vilken energi! Vilken glädje och samarbetsvilja och uthållighet och...ja, jag kan hålla på i evigheter.
Nyss hemkommen från tävlingskursen med Ditte, och jag trodde det skulle gå sådär eftersom Baileys verkade väldigt trött och gosig efter dagis idag. Men ack som jag tog fel...
Han har som en påtänd galopphäst ur startboxen och var 100% fokuserad direkt! Superstadig och härlig i fotgåendet, låg still som en sfinx-staty under platsliggningen trots att andra hundar reste sig, lade sig ner som om han blivit slagen av blixten vid läggande under gång...Och bara så jäkla underbar! Bryr sig inte ett skvatt om störningar från andra hundar eller människor eller miljön runtomkring. Han är som en liten planet som glatt kretsar runt solen utan en tanke på annat (eller...jag vill ju alltså inte vara just solen, men det är den enda liknelse jag kan komma på just nu, förlåt :-))

Visst vill man bara äta upp honom?

Man blir så glad av honom, det är så roligt att träna när man får så mycket gratis. Två gånger á kanske 2 min per gång har jag shejpat hakan i backen enbart genom att vänta ut - idag tog det en sekund så hade han tryckt ner hakan och fattat vad som gällde för att få korv - och förstod även att man skall hålla ner hakan längre och längre för att klicket skall komma.

Smolket i bägaren just nu är apporteringen...Ditte tyckte att jag skulle få honom att vilja greppa och hålla fast (dvs plocka isär det färdiga momentet) förra gången - och det har inte fungerat överhuvudtaget. Baileys som aldrig haft minsta tendens till att tugga på apporten började nu tugga som en frenetisk ökenråtta...Blev så himla ställd över detta att jag lade apporteringen helt åt sidan i två veckor tills idag. Nu skall vi öva fasthållande med andra saker än apportbockar. Problemet är att få en balans - han kan absolut hålla fast, men uppmuntrar jag för mycket vill han slakta föremålet - och uppmuntrar jag för lite tappar han sugen och blir förarvek. Fortsättning följer :-)

Mys mys mys...när öronen ser sådär "vissna" ut betyder det att vovven är på det absolut gosigaste goshumöret man kan tänka sig...

Frihet

Det är så himla skönt att ha ett hus med en stor tomt, där dörren alltid står öppen under vår- och sommarhalvåret så att Baileys kan gå ut och in som han vill. Ofta på kvällen ligger han och filosoferar här på trappen. Ibland går han ner och hälsar på grannkompisarna som går förbi: Valle, Sven, Milo eller Malte men ibland är han lat och nöjer sig med att ligga kvar och "spana". Vi har en labbetik som granne också men hon vill bara hälsa på Baileys när hon löper (och det vet han om ;-))

Baileys älskar att gå runt och fiffilura i trädgården. Rota lite i landet, kissa på en buske, sniffa på vitsipporna i dungen, strosa runt bakom uthuset, sno ett vedträ och äta upp i smyg...Vi har bara staket på en liten del av framsidan av tomten, men han går aldrig utanför gränsen även om det går hundar förbi på någon meters avstånd. Guld värt.

Happy day!

Idag är jag glad - vi var hos Anna på Hund i Harmoni imorse och Baileys är helt återställd i sitt bakben! :-D Anna kunde inte hitta några spänningar och Baileys var jättefin i muskulaturen överallt. Roligt att massagen funkat - men det har haft sitt pris: numera backar Baileys in mellan mina knän när jag sitter och håller på med något viktigt, och han istället tycker att jag skall massera honom. Han är skitgullig när han trycker sig och liksom lutar åt det området han vill att jag skall knåda, och om jag skall ta i hårdare...

Vi var ute och sprang igårkväll och pressade tempot en del - men det var inte några problem för honom, han ångade på och arbetade lika fint uppför som nedför. Härligt! Dessutom är han helt jämn och paralell i travarbetet och tar flera gånger initiativ till vänster galopp vilket innebär belastning på det svagare höger bakbenet. Innan ville han mest gå i höger galopp och man fick trixa lite med honom i svängar för att han skulle välja vänster galopp.
Värmen gör att han har varit lite tröttare de senaste dagarna + att han varit med oss ute hela tiden, vilket tar på krafterna då han tyvärr inte har lika lätt att slappna av utomhus. Han vill gärna följa med överallt, och har inte riktigt ro att ligga och sova.

En annan positiv grej hände efter massagen då vi träffade en jättestor, och nu pratar vi jättestor!, labradorhane som väntade på att få simma. Eftersom Baileys har haft lite svårt för stora mörka hundar, pga överfallen som unghund, så kan han spänna sig en del vid hundmöten om vi möter en svart eller mörk hund som är stor (mellanhundar eller småhundar som är mörka är inget problem) och svansen åker gärna upp samt att han visar ragg på bakdelen. Han visar absolut inte aggressivitet och att pälsen reser sig på rumpan är ju ett tecken på osäkerhet, men han är inte helt bekväm med situationen och vill gärna gå i en båge förbi den "läskiga" hunden.

Hursomhelst - när vi kom ut från massagerummet och den stora svarta hunden stod ute i entren tänkte jag att nu väljer nog Baileys att gå i en avståndsökande båge förbi honom. Men nej - istället viftade han på svansen och ville gå fram och hälsa! Den svarta hundens matte trodde att Baileys var en tik eftersom hennes hane i regel inte vill hälsa på andra hanhundar...men nu stod de alltså här och hälsade glatt på varandra :-) Gud vad synd att jag inte kan mer om hundspråk och är bättre på att läsa av situationen - så mycket mer information man skulle få tillgång till då. Uppenbarligen sände den här jättelabradoren ut positiva signaler som Baileys uppfattade direkt - men som jag inte registrerade.

Är jätteglad att de negativa erfarenheterna av att ha rottiskorsningar hängandes i nacken inte gett oss låsningar iform av problembeteenden utan att han känner sig trygg nog att själv ta initiativ till att hälsa på stora mörka hundar, även om han fortfarande är lite osäker på promenaderna. Duktig duktig kille!

Neverending story

Godmorgon! Jag har varit ute och tvångsrastat min bästa kompis Bävern i rosrabatten. Idag igen. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Påskrace

Idag har vi varit på agilityträning på förmiddagen där Lina hade byggt en spännande bana. Första omgången hade jag inte gått banan utan trodde att jag visste ungefär hur den gick...men det visste jag inte. Fy på mig, det är ditt ansvar att vara förberedd - inte hundens. Baileys följde dock fint med, och just som det började gå bra och liksom "flyta på" - ja, då halkade jag i gräset och satte mig på rumpan. Typiskt!
Nästa vecka tänker jag öva på att handla med händerna knäppta bakom ryggen - gjorde det för Elin på träningen i tisdags och det var jättenyttigt :-)
Efter träningen gick vi en promenad med alla hundarna lösa - helt underbart och lärorikt att se hur de kommunicerar med varann. Jag tror stenhårt på att tidigt vänja hunden vid att umgås fritt med andra hundar och interagera med dem under avslappnande förhållanden. Baileys hittade en likasinnad i pinscherkorsningen Fanny som hade exakt samma energinivå som honom, de var som ler och långhalm där de rejsade runt på ängen!

Kom ner och lek med mig!

Efter träningen har jag burit sten hela dagen, en hel hästtransport full med sjösten som vi byggt upp sluttningen med. Vid nio körde jag in skottkärran för sista gången, och begav mig till Kinnaström för en löprunda. Nu känns det i benen ;-) Baileys var dödstrött efter att ha varit ute hela dagen så han fick vila från löpningen. Idag körde han förövrigt en favorit i repris...

Nämen, titta vem som ligger här!  Brutalt nedputtad för trapporna, hjälplös och övergiven...Vem är den skyldige månntro?

"Jag har inte gjort något. Vad är det ni fikar?"

"Lalalala....Bävern? Nej, här ligger inte någon bäver. Har aldrig hört talas om någon  dum bäver. Jag har ju fullt upp med att bära runt på det här viktiga benet ser du väl."

"Nä, nu var det inte roligt längre. Jag tror jag lägger ifrån mig det här på trappsteget, där det inte är ivägen..."

"Nu är jag färdig. Hejdå."

Bävern på utflykt

Nu börjar den bästa tiden på året för Baileys, eftersom ytterdörren står öppen från tidig morgon till sen kväll. Detta innebär många roliga fördelar:

1. Man slipper stanna på dörrmattan för att torka tassarna.

2. Man kan gå in och ut och ut och in en miljon gånger tills nyheten förlorat sitt behag.

3. Man kan dekorera hemmet med saker man hittat i trädgården: mossa, pinnar, småsten, löv - fantasin har inga gränser, var kreativ!

4. Man kan bära ut saker.

Punkt nummer fyra är nästan den bästa punkten. En procedur som upprepas ungefär 150 gånger dagligen, och eftersom det egentligen är förbjudet så blir det också extra roligt. Att bära in är däremot inte riktigt lika kul, så fort alla leksaker, tuggben och andra pinaler burits ut förlorar de nämligen helt sitt värde - att samla ihop hinkvis med grejer när dagen är slut, det är mattes uppgift enligt Baileys. 

Imorse var det Bäverns tur att följa med ut på "utflykt". Han ser måttligt road ut.

"Jag har inte gjort något."

Räddad!

Eftersom Baileys inte var helt övertygad om att Bävern  faktiskt inte var intresserad av att släpas runt i trädgårdslandet fick han följa med på tvångsutflykt ytterligare några gånger innan matte räddade honom upp på en hylla i köket :-)

Resten av dagen terroriserade Baileys sin matte som stod och planterade rosor längs platåerna runt huset. Det är tydligen jättekul att stå uppe på platån och "råka" tappa sitt märgben eller sin boll i huvet på matte som står nedanför och planterar. Fick jag inte benet i huvet hamnade det istället rakt i rosen och knäckte de små skotten...

Söndagsträning med Magik!

Magik: Marks Agilityklubb! Ett underbart gäng som träffas varje söndag för att träna agility under ledning av bästaste Lina Krokström! Jag ser alltid fram emot det, även om Baileys på söndagens träning befann sig på en annan planet mentalt. Att träna med löptikar två dagar i rad veckan innan och dessutom ha två löptikar på dagis kräver sin hjärnkapacitet och på söndagförmiddagen meddelade Baileys att hårddisken var överbelastad och att han därmed skulle befrias från allt vad träning heter. Slalom? När man kan gå här i buskarna och slicka drömskt på tikfläckar? ;-)

Här kommer en liten bildkavalkad från söndagens träning. För mer info om denna superdupertrevliga klubb gå in på nya hemsidan: http://www.marksagilityklubb.se/

Lina hamnar på efterkälken när Singha gasar på :-P

Heja heja heja! Singha har tungan rätt i mun!

Att handla från båda hållen är viktigt!

Upp på alla Magik-hundars favorithinder: balansbommen!

Snart är det vår tur, matte...

Lina och Singha i flygande fläng!

Slalom igen...

Singha är snabb som vinden!

Och hoppar högt!

Kåtnisse har lämnat huvudet (och bakbenen?!) hemma...

Glad lagotto!

Sniff sniff...jag tror inte matte ser att jag lämnar min bädd om jag är så här diskret?

Glad vovve och matte!

Lena och Asta på väg till avslutningsövningen: en släppbana!

Man hinner med att vila och mysa under träden också!

Asta tar i från tårna!

Asta ser målet: Lina med godisskålen!

Sista hoppet går galant och Lina gör sig beredd att få en schapendoes i nyllet... ;-)

Asta passar på att hoppa banan även från andra hållet :-)

Vänta...sitt kvar...snart så...

....bär det iväg!

Vårsolen värmer gott!

                                                      Vad är det där för spännande där borta? En tall?

Det blev inte så många foton på Baileys den här gången, det är svårt att hoppa och fota samtidigt :-P Men alla kort jag tog ser han ungefär likadan ut på, dvs vänder bort huvudet och hittar något jätteintressant i horisonten så fort matte tar av linslocket... :-)

Påskmys

Idag har det varit märgbenspremiär och bikinipremiär för vovve respektive matte! Underbart väder, vi har varit ute och slitit från tidig morgon till sen kväll. Jag har fortsatt med rosplanteringarna, Mikael och Anders har rivit fasad och Baileys har hjälpt till. Nu på kvällen stack vi ut på en härlig kvällstur med terränglöpning runt Hedgärdessjön - underbart tyckte både matte, husse och vovve! :-) Baileys hoppade i plurret och svalkade sig efter halva sträckan, vi tvåbenta nöjde oss med vatten ur våra vätskebälten på land.

Nam-nam! Det är något speciellt med årets första märgben! Det skall ätas med omsorg och gärna bäras runt för att imponera på grannar, förbiåpasserande glada påskfirare och cyklande barn...

Nu har vi alltså tagit med oss snickarlådorna ut för att fortsätta med  vårens och sommarens stora projekt: byta resten av husfasaden. Så här fin blev östra gaveln efter höstens arbete:

Nu är byggställningen uppmonterad igen och jag måste seriöst fortsätta att bearbeta min extrema höjdrädsla - var uppe på högsta våningen idag och höll på att få fullständig panik när jag skulle klättra ner igen, hjärtat bankade som en stånghammare och hur man än försöker intala sig hur löjlig man är så är man ändå livrädd. (Skönt att ens sambo står och peppar en efter bästa förmåga: Sluta larva dig, du skämmer ut dig för alla grannar! Gå ner nu bara!)

Nu skall jag upp och ta mig en välbehövlig dusch, är helt impregnerad av jord och svett och benen är stumma av trötthet. Men gud vad härligt det känns! Glad påsk!