Dålig dag

Nja...igår på agilityträningen kändes det inte som att jag hade varken armar eller ben i styr...egentligen hade jag behövt öva agilitybanor UTAN hund, eftersom det kräver minst lika mycket hjärnverksamhet av mig att få till hur jag själv skall springa - Baileys är egentligen det minsta problemet.

Jag vet inte riktigt vad det varit med mig, men jag har mått illa och känt mig lite konstig i flera dagar. Kanske influensa light. Igår var jag hemma hos mamma och pappa och mockade hos mina monsterkaniner, som jag är superallergisk mot. Jag börjar nysa innan jag ens har tagit i dem...Fick världens allergianfall och hade inget kortison hemma, så hela eftermiddagen förflöt i någon slags dimma.
Nog med bortförklaringar nu!

Man kan jobba aktivt med kontakt även i pauserna...för snart kan ju något roligt hända, spännande!

Baileys märkte naturligtvis direkt att matte inte var helt med, han var "nosigare" och mer kakaduig än vanligt. Bara en sån sak som att dra iväg i kopplet för att få komma fram till en spännande hästskit, skulle han aldrig göra i vanliga fall - men med en allergisvullen matte i andra änden av kopplet tyckte Baileys att han kunde prova iallafall. Det blev första pungsparken på länge, men den blev välplacerad och hade avsedd effekt. I vanliga fall behöver jag extremt sällan "korrigera" honom fysiskt eller med rösten - han är så känslig för mina signaler och tack vare den fina kontakt vi har behöver jag sällan ens använda ordet Nej.
Jag arbetar bara med positiv förstärkning och operant inlärning i träningen, men jag tycker också man skall skilja på inlärning och uppfostran.
I morse tillexempel, vaknar Baileys och hämtar en vass hård gummileksak som han skall väcka mig med - han leker den extremt buffliga "jag är en pansarvagn"-leken och det är helt okej - om man följer spelreglerna. Regel nummer ett är att man inte kan GÅ på mattes och husses ansikten! När han pansarvagnar sig över mitt huvud och stämplar mig på hakan och halsen med sina tassar får han ett löst nyp i sidan och en svordomsramsa. Han blir undergiven och tar åt sig, och väcker mig istället med ömsinta pussar. Skall man korrigera hunden fysiskt tycker jag huvudregeln är att korrigeringen bara skall komma EN gång, och hunden skall ta åt sig direkt. Vet man med sig att korrigeringen ej kommer ha avsedd effekt avstår man!!!

Aha, är det korv i påsen? Men skynda dig då, så tränar vi!

Men att korrigera med rösten skall naturligtvis vara att föredra, jag brukar viska "App-app-app" åt Baileys, och det reagerar han direkt på. Det märks knappt av utomstående att jag korrigerat honom. Men i situationer där hunden är uppe i varv eller det är mycket störningar, kan man behöva ta i hunden. Ofta om det är glatt och stojigt och Baileys går upp i varv och jag känner att jag inte längre har mitt "mentala koppel" på honom räcker det med att kalla in honom och sedan sätta sig i "Ryggsäcken" eller bara hålla honom stilla med lugna händer en kort stund tills man känner att han slappnar av och han är "kopplad" igen. Då vet jag att han kommer lyssna på mina kommandon och jag kan "växla" honom som en radiostyrd bil genom "Luuugn" "Försiktig" "Vänta" osv.

Kom igen husse! Nu skall vi ha skoj!

Vi tränade på med hinder+4 pinnar+hinder i vår egna slalomövning i bortre ridhushalvan men igår var det tydligt att godisburken i slutet av övningen var svår att motstå, så Baileys prövade att springa förbi eller slarva i slalomet ungefär varannan gång...grrr. Det är uppenbart att han vet vad han skall göra, han gör inga ingångar fel och tar pinnarna klockrent - men igår var han i någon slags testfas, han bara måste kolla om han verkligen behöver göra slalomet för att få springa fram till godisburken. Igår var han faktiskt mer terrier än vanligt, säkerligen pga att jag inte var på humör. Vanligtvis brukar han testa ett sådant beteende 1-2 gånger innan han ger upp och fattar att det inte lönar sig, men igår var han mer terrieroptimist än normalt...
När det gäller slalomen så räcker inte ett pass i veckan, jag har köpt stängselpinnar men måste kunna spetta ner dom i backen också. Dessutom måste jag träna på olika ingångsvinklar och det är svårt i ridhuset där jag ej vill vara ivägen för de andra.

Övningarna med gruppen tyckte jag var svårare än vanligt, iallfall för mig som är ovan vid alla typer av byten och snäva svängar. Jag har sjukt dålig timing känns det som. Sen har vi inget "Ut"-kommando, eller "Runt"-kommando, så det är något vi måste lära in. En annan grej jag skall tänka på är att vara supertydlig med mina händer när jag gör t.ex. framförbyten så att han säkert vet vart han skall och vilken sida han skall vara på.
Det här med högersida är fortfarande svårt, nu skall jag kampanja höger och vänster handling på vanliga promenader så att han köper tanken med att kunna vara lika mycket på höger som vänster sida.

Agilityträningen har gett resultat på ryggfileérna, eller vad säger ni?

Egentligen tror jag inte att det gick så dåligt som det låter nu när jag skriver om det, det är en sak om det går "dåligt" fast man själv är nöjd med t.ex. hundens attityd eller sin handling, men igår kändes allt lite halvdant - jag orkade helt enkelt inte och hade svårt att koncentrera mig. Fick verkligen akta mig så att det inte rann över på Baileys,  jag kände t.ex. att jag inte belönade upp honom som jag borde efter varje övning. Jag var mer "Puh, skönt att det är över" och var irriterad över alla mina småmissar, istället för att vara glad och belöna honom för att han är med mig och har en härlig attityd trots att jag klantar mig ibland. Morr. INTE lasta hunden för sitt dåliga humör! Och har man en förig hund som Baileys är det aldrig hans fel att det går "dåligt" utan mitt. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda träningspass där jag i analysen efteråt kommit fram till att något har varit hundens fel.
"Your dog´s behaviour reflects your competence as a trainer"

Kom igen matte, skall vi jobba? :-)

Emellan övningarna körde vi lite linförighet och ställanden och detta gick jättebra. Jag ansträngde mig att belöna honom när han var längre bak i position, han får naturligtvis inte sacka - men framtassarna får inte vara framför mina tåspetsar - något som jag slarvat med omedvetet, för att jag velat ha bra ögonkontakt med honom så har jag belönat honom i position där det känts bra för mig, dvs lite för långt fram där det är lättare att se honom. Aja baja....
Han var hursomhelst jätteglad i linförigheten, svansen viftade på och han sökte hela tiden kontakt i pauserna och tiggde om att jobba mer! :-)

Någonting jag tänker ta mig från detta passet är att man inte bara kan öva på de sakerna man är bra på. Du måste tillåta dig själv att vara dålig, för hur skall du annars kunna bli bättre? Jämför dig inte med de andra, men titta på hur de duktiga ekipagen gör och försök ta in detta. Man lär sig mycket bara genom att iaktta. Strunta i att folk tittar eller skrattar, gå in och gör ditt bästa och begär inte av dig själv att du skall kunna allt perfekt på en gång. Och passa på att fråga och ta till dig av tips och feedback du får från andra, mer erfarna ekipage. Det är guld värt!  Så, fram med självförtroendet och träna vidare! Snart kommer våren, jag längtar redan till våra milslånga skogslöparturer i kvällssolen... :-D



Lets get rollin

Nu när merparten av gräsmattan är snöfri och istället täckt av dött fjolårsgräs tycker Baileys att man måste börja dagen med en rejäl gräsrullning - han kommer in och ser ut som en höstack och vi har gräs i hela huset känns det som. Dessutom räcker det inte med en gång om dagen, oh nej! - VARJE gång man är ute så skall det skrubbas rygg...Vi har gräs i bilen, i sängen, i alla hans täcken, i mattan osv. Visst är det härligt med vår? :-D

Dags för Mikael och Baileys paradnummer: "Rulla"

Se koncentrationen i blicken...

Ett moment med sann precision...

Se så elegant och nästan svävande rörelsen ser ut...

Pälsen inrullad i ett rejält gräslager och så godis på detta, kan det bli bättre? ;-)

"Mums"

Störningsträning

På tisdagens öppenträning på Villgotts hund ville jag träna med så mycket störning som möjligt.
Stadgeträningen att hålla ögonkontakt i fotposition trots att jag vevar med armarna, viftar med godis framför näsan och så vidare, hade han ju jättesvårt för i början. Nu går det hur bra som helst - han fattar vad han skall göra och då är det inte mycket som rubbar honom.
Bästaste Ninni lekte runt med Baileys älsklingskompis Viska utan problem, och hoppade väldigt fina grodhopp runtoss. Konstig dagisfröken tänkte nog Baileys, men störningen klarade han galant! Är faktiskt imponerad, Ninni är en av de personer han älskar mest och blir gladast och jobbigast av att se - så att använda henne som störning är ingen enkel uppgift för honom. (Imorse när jag lämnade honom hos Ninni och Anne på dagis gjorde han en frivolt från stillastående av ren exaltation över att se dom...)

Vi tränade även fortsatt på att vänta i position efter klick, att inte sträcka sig efter gottan. Detta fungerar perfekt när han sitter framför mig, men det är svårare i fotposition - och speciellt när man tränat fritt följ ett par omgångar och han är uppe i varv, intensiv och "på" - då glömmer han gärna bort sig och vill sträcka sig/hoppa efter gottan. Men han har gjort enorma framsteg efter bara ett fåtal pass, så nog kommer även det här att gå vägen :-)

Vi tränade även platsliggning med varierande störning. Jag går runt i lokalen, flyttar mig, kommer fram till honom, går runt honom, ställer mig i "fotposition", går över honom osv. Detta är han helt med på, han reser sig endast upp i utgångsställning på kommandot "Kom upp".
Sedan fick Ninni hoppa runt och störa med Viska på väldigt nära håll, och det var svårare tyckte Baileys. Oj oj oj vad han spände ögonen i mig när hans favorittjejer lattjade runt honom. "Detta skall jag klara, matte!" Och det gjorde han naturligtvis. Även när jag stod i andra änden av lokalen (17 meter).

Detta bådar gott inför platsliggningen. Jag vill ha en hund som ligger kvar i alla tänkbara situationer, i klass 1 får man nog räkna med att många hundar reser sig upp, går fram till matte etc. Jag tänkte försöka dra ihop några övningsobjekt som får platsligga med Baileys och gärna "olydiga" sådana som inte ligger still! Jag vill även träna på att han ligger kvar, när någon annan kallar in sin hund jämte honom - att se en hund rusa iväg bort från honom är ju bra impulskontrollträning...

Vom og Hundemat!

Igår var jag och hämtade mitt paket med VoH no 25 med lax hos kennel Magic Runners i Öxabäck - gud vad smidigt med en återförsäljare så nära! Baileys hade tefatsögon i bilen på vägen hem, där han satt i baksätet med "sitt" paket. Han hjälpte också till att bära in lådan (jättetung) genom att springa runt runt mig och försöka fälla mig där jag halkade fram på vår isiga stengång fram till huset och uppför den ännu halare trappan utan räcken... ;-)

Nu är två frysfack fulla och hittills har maten fått högsta betyg av Baileys. Jag gav första portionen till kvällsmat igår, och andra idag vid frukost. Det finns många delade åsikter om huruvida en hund skall fasas över på nytt foder - jag hör till den skaran som inte tror på någon sådan överfasning, om man har en frisk hund. Jag tror inte heller på tanken att låta en hund äta samma mat år ut och år in. Eftersom Baileys är van vid färskfoder blir inte omställningen så stor, det hade varit större skillnad för kroppen om man gått över från torr- till färskfoder, då färskfodret inte är lika processat.

En del tycker det är slabbigt med färskfoder - för oss är det hur smidigt som helst! Inget kladd eller spill eller slafs. Vi köper avlånga brödformar från Ikea och tinar korvarna där, i rumstemperatur. När korven är tinad, klipper vi upp plasten i båda ändar och drar sedan av den och slänger i soporna. Täcker korven med aluminiumfolie och in med den på "hundhyllan" i kylen.
I början sågade vi korvarna i portionsbitar, men det var fruktansvärt meckigt och tidskrävande - och "slabb"-delen med att ta av plasten kommer man ju ändå inte ifrån.
När det bara finns en portion kvar  får Baileys äta direkt ur formen och slickar upp allt smaskigt blod och annan goja som annars är svårt att få upp med sked. Mums! :-D

Fritt Följ del 2

Igår var det dags av andra mastodontomgången av Dittes FANTASTISKA kurs Fritt Följ. Var helt slut efter de 3 timmarna, trots att man själv bara är uppe 10 min x 2 så sitter man ju och iakttar de andra hela tiden och suger åt sig av alla tips som Ditte gör och visar. Har ett helt fullklottrat blad med tips och ideer, dels skräddarsytt för mig och Baileys men även mer allmänna övningar och tankar man bör ha i bakhuvudet när man tränar.
Supernyttigt!



Jag ville ha hjälp med att Baileys sackar efter när vi kör långa fria följen. Han går ett visst antal steg, sen är han van att klicket kommer och då stannar han upp och tittar förvånat "Hallå, vart är mitt klick? Senila matte!" Mitt fel, då jag har väldigt lätt att fastna i en viss belöningsfrekvens och det lär han ju sig direkt ;-)

Men detta problem avhjälptes på bara ett par repetitioner genom att fortsätta gå när klicket kommer och ge belöningen i farten. Superenkelt, eller hur? Varför har jag inte gjort så, dumbass...Jag har faktiskt belönat exakt så tidigare, har varit noga med att belöna både under gång och i själva fotpositionen stilla. Men så fastnar man ju i ett visst läge efter ett tag, och nu var ju felet att jag stannade varje gång jag belönade "i farten".
(Ikväll när vi tränade på Villgotts öppenträning så var det problemet som bortblåst, han sackade inte efter någonting överhuvudtaget! Tänk vad små förändringar kan göra stor skillnad!)

Jag har massa anteckningar som jag tänkte renskriva i ett blogginlägg som en note to self, men det kommer när jag har tid. Ber om ursäkt för den hemska högersväng-bildserien, jag går som stelopererad Hitler och mössan håller på att åka av. Men vafan, hunden är ju söt iallafall och han är ju det viktiga! :-D



Freezing...

Det var sanslöst kallt i ridhuset när kvällens agilityträning gick av stapeln! Jag hade tre lager tröjor plus jacka och dubbla byxor, dubbla sockar och tjocka vinterkängor och handskar. Höll på att frysa arslet av mig och snoret forsade ur näsan...

Började passet med att sätta upp 2+2 med hopphinder framför och bakom. Att ha ett hinder bakom gjorde ingenting enligt Baileys, men att ha ett hinder framför? Nej det kunde han inte förstå vad det skulle vara bra för utan hoppade första, sprang glatt förbi slalomen och hoppade andra...grr. Övningen blev ändå lyckad, han fattade snabbt och jag satte ihop 2+2 till 4 - men tjälen i ridhusbotten gjorde det nästan stört omöjligt att få ner pinnarna så efter varje repetition såg slalomet ut som ett kalhygge efter att "stormen Gudrun" flugit igenom...

Sen var jag med de andra och deltog i alla övningar som Lena satt upp för dagens träning, med undantaget att vi inte körde slalomen på bana. Visst kliar det i fingrarna när man skall köra, men jag har bestämt mig - han måste kunna 4 pinnar med högerhandling oavsett ingångsvinkel och min position med hinder framför och bakom innan jag vill köra slalom på bana igen. Att få en massa missar känns sjukt onödigt, och än är vi inte tävlingsklara så egentligen har jag inget att förlora på detta upplägg. Hellre ha en hund som är supersäker i slalom än att ha en hund som är osäker och gärna missar.

Starterna är jobbiga tycker Baileys, idag var han så taggad att han låtsades glömma bort vad "Sitt" betyder (han blir dessutom avundsjuk på de andra och tycker det är fruktansvärt orättvist att inte han får köra hela tiden utan måste vänta på sin tur, för att visa sitt missnöje kakaduar han högt...nåväl, tur att han inte skäller iallafall. Hellre kakaduatut än en skällmaskin på repeat!)
För varje gång det var våran tur och jag kommenderade Sitt vid startlinjen så tittade han på mig som jag var dum i huvet; "Sitt?! Det har jag minsann aldrig hört talas om! Vad är det för dumheter?!". Efter några sekunder ger han upp och sätter sig - men  vid varje start var det en ny testrunda: Sitt? Vad betyder det för nåt? Kan jag inte stå istället?...

Handlingen fungerar bättre för varje gång - härligt att det går framåt hela tiden! Fick feedback på att jag måste sträcka på mig mer och inte luta mig framåt som en fällkniv - denna position blir svårläst för hunden. Baileys var hursomhelst kanonfin på alla övningar idag, förig och fin!

Sitta och vänta på startkommando går väl an när man är ensam på ett fält utan en massa hets och störning ;-)

I pauserna mellan rundorna tränade vi en del fritt följ, eftersom vi skall på andra omgången av Dittes kurs imorgon. Lite synd, för jag har knappt inte hunnit träna nånting på det jag fick tips om förra måndagen - för min del hade det varit bättre att ha två veckors mellanrum. Det här är iallafall vad jag konstaterat hittills: Han vill gärna sätta sig snett i fotpositionen sedan jag började med att belöna bakom ryggen. Morr! Skall ta upp detta med Ditte och höra vad hon har för tips att ge ang. detta.

När han är på, har han en jäkla tendens till att vilja ligga lite före hela tiden i fria följet. Jag har dessutom mig själv att skylla som belönat denna position, jag har varit orolig för att han skall släpa och det är ju lättare att ha ögonkontakt när han går lite framför...morr igen! Dumma mig, så får jag inte tänka!
Han har jättefina höger och vänstersvängar med jättebra bakdelskontroll och idag övade vi även på tempoväxlingar vilket gick skitbra! Superfin kontakt, inte ett blicksläpp trots att jag sprang fort! :-)

Terränghoppning :-P

Innan idag gick vi en härlig tvåtimmars runda i solskenet, kallt men uppfriskande! Så nu är det en trött grabb som sovit med huvudet i mitt knä hela kvällen :-)

Babyface

Har haft en underbar lördag i solen med Mikael och Baileys. Det är över ett år sedan vi gjorde något tillsammans(!) (om man räknar bort en veckas Santorini-resa i somras) en hel dag. Sedan vi skaffade huset och började totalrenovera det, har vi fått effektivisera vår tid så att vi tränar i skift, och alternerar renovering/plugg/jobb/hund sinsemellan, detta funkar bra men nackdelen är att man gör oerhört lite saker tillsammans. Idag gick vi en promenad i solen alla 3 och Baileys var så glad över att vi båda var med honom.
Knäppte en massa fina bilder, som jag kommer bjuda på allteftersom.
Först ut är världens ljuvligaste ansikte...

När man ser vinterpälsluddet i pannan blir man ju bara helt kär...;-)

Snabb foderleverans!

Beställde från foderbilen.se igår runt 14, imorse stod paketet på trappen vid 9...snacka om snabb leverans! Sjukt smidigt att beställa fodret fraktfritt på internet och få det levererat till dörren :-)

Beställde Baileys "vanliga" torrfoder Standardt Hjort, som vi använder som träningsgodis och komplement till färskfodret. Om man skall åka bort eller har slut på färskfoder/ej hunnit tina något är det väldigt praktiskt att ha ett torrfoder som backup.

Baileys blev väldigt glad över att få en stor säck med gott och parkerade i köket med sin boll...;-)

Den här gången köpte jag även Standardts fiskolja, brukar alltid använda Salmopet annars men är nyfiken på om det blir någon skillnad av att byta märke.
Standardts Led&Brosk-tillskott slank också med i kundvagnen, som jag hört mycket gott om via agilityfolk och andra som har aktiva hundar. Inte för att jag tror att en tvåårig hund har hunnit skaffa sig nämnvärda ledförslitningar men grunden lägger man tidigt och med tanke på att vi kommer träna intensivt både agility och löpning i vår tänker jag använda tillskottet som en boost 1-2 ggr/veckan.

Över huvudtaget tycker jag att hundägare överlag borde lägga ner mer tid och omsorg på förebyggande friskvård för sina hundar. Jag skulle t.ex. inte kunna med att begära maxprestation av Baileys på en terrängrunda om jag inte visste att han har alla tänkbara förutsättningar. Då syftar jag dels på kost, men även profylaktisk massage och stretching samt noggrann uppvärmning och att man använder täcke på hunden före/under/efter om man tränar i kallt väder för att minska skaderisken.
I det tänket ligger hästsporten långt före hundsporten - men visst kan vi bli bättre?

Bäst i test?

Nybäddat i sängarna...efter två minuter är det någon som måste provligga....

Betyget blev mycket väl godkänt...

Världens mysigaste vovve...

Fritt Följ!

Igår  var vi på första delen av Dittes Fritt Följ-kurs! Det var mycket lärorikt, vi var sex ekipage och Ditte jobbade med oss ett ekipage i taget medan vi andra fick titta på och sedan ge feedback. Vad var bra och vad kan göras bättre? Jag märker att precis som inom hästsporten så lär man sig oerhört mycket bara genom att iaktta andra ekipage - oavsett vilken nivå de befinner sig på; DÄR borde hon klickat, där visade hunden lugnande signal osv.

Detta är ju också dilemmat när man själv tränar - man saknar ju möjligheten att betrakta sig själv utifrån. Hoppas att jag kan bli filmad lite framöver när jag arbetar med Baileys, visserligen är det hemskt att se sig själv på film (jag låter ju dessutom som en man när jag pratar...) men guuud vad nyttigt det är!
Skall ta upp detta med "min" tränare Ninni, kanske vore det nåt för nästa öppen träning?

Någonting som jag tänkte på under kvällen var hur påverkade hundarna blir av förarens sinnesstämning. Busar man och skojar med dom och t.ex. låter dom jaga belöningen efter utfört moment så blir det en helt annan intensitet och förväntan i hunden. Sedan är det naturligtvis svårt att inte vara stel och torr när man blir "uttittad" och ensam skall utföra övningen. Man kanske inte vågar ta ut svängarna riktigt. Detta sänker dock i de flesta fall hunden.
Jag skall verkligen försöka tänka på att ignorera alla runtomkring och allt utomstående när jag tränar med Baileys, "det är bara jag och han i hela världen". Något jag är oerhört tacksam över är att Baileys redan är i det läget när vi tränar. När vi arbetar skulle han ALDRIG börja nosa, gå iväg, kolla på någon annan hund eller någonting annat heller för den delen. Han är bara fokuserad på mig och blir inte störd av människor som går nära, att vi går trångt längsmed väggar eller rakt emot en vägg. (Däremot nosar han ju gärna runt när han har frisignal.)

Alla deltagarna på kursen befann sig på olika nivåer, allt från nybörjare till klass 3-ekipage. Alla hjälpte varann och gav feedback och det var en jättetrevlig stämning och superfina härliga hundar i arbete!
Detta skall jag och Baileys tänka på:

1. Jag skall gå lugnare steg ( men inte långsammare) i svängar, ej "steppa" som jag gör nu (vet inte varför jag gör så, kanske för att jag är energisk och hysterisk till min natur?) för då blir det svårt för honom att följa mig utan att det blir ryckigt.
2. Belöna stadga i utgångsställning, han skall ej flytta sig när han får belöning utan sitta kvar i samma position. Idag blir han gärna ivrig och vill hoppa eller sträcka sig efter godbiten.
3. Var uppmärksam så att han sätter ner rumpan i backen, i halterna är han ivrig och vill gärna lätta rumpan från marken när belöningen kommer.
4. Jag skall belöna BAKOM ryggen! Han vill gärna vara lite före i fotgåendet, om jag håller godiset i höger hand och sedan byter hand bakom ryggen och belönar med vänster hand kommer han inte vilja sträva framåt på samma sätt. Jag får INTE, som jag hmm..hela tiden gjort tidigare, belöna ur vänster hand.

Dittes erfarenhet är att fria följet blir bäst om man kan belöna med godis från vänster armhåla. Det känns ju logiskt med tanke på armhålans strategiskt lämpliga position i förhållande till hundens, men det verkar lite krångligt? Jag saknar ju både finmotorik och koordination, klämma fast godisen under armhålan och sedan släppa den när hunden får klick. Tänkbara scenarion: godiset har kladdat fast i tröjan och lossnar ej/godisen flyger all världens väg så att hunden får springa runt och leta...en nackdel till är ju att man hela tiden måste gå tillbaka och hämta en ny godbit, man kan ju inte ha flera godisar under armhålan på samma gång...gud vad negativ jag låter, men jag tror faktiskt att jag skall pröva detta när vi kommit lite längre i fria följet. Som det är nu vill jag fortfarande belöna ganska tätt. Vilket leder oss till punkt 5... ;-)

5. Börja göra samma moment två eller flera gånger i rad innan belöningen kommer. Jag behöver inte belöna för varje lyckad repetition om hunden kan momentet. T.ex. vänstersvängar som man övar på kvadraten, gör en sväng belöna med "Braa" och fortsätt och gör en ny vänstersväng - sedan klick och godis. Det här skall jag verkligen tänka på, jag har lätt att fastna i samma belöningsfrekvens!

Någonting som vissa fick i uppgift att öva på var skänkelvikningar. Detta tänkte jag också prova, det verkar vara en bra övning för att få hunden att arbeta med bakdelen. Bra för hundar som gärna luftar i det fria följet eller tappar bakdelen i svängar.

Jag avslutar med att lista vad vi gjorde bra :-)

1. Han är engagerad och fokuserad hela tiden. Glädjen och superattityden skall jag vara rädd om! Detta är hans största styrka.
2. Han har fin bakdelskontroll!
3. Han är "svårstörd", bryr sig ej om andra hundar eller andra inslag i omgivningen. Guld värt.

När det begav sig...valpkurs 2009. Ögonkontakten fanns redan då :-)

Trapprenovering

I helgen har jag slitit med våran trappa, medans grabbarna har vitlutat och vaxat golv. Baileys var ledsen över att inte få beträda golvet, han vill så gärna vara med överallt :-(
Men i trappan gick det ju bra att vara:

Här sitter jag fantastiskt bra. Inte alls i vägen faktiskt.

Dessutom har jag perfekt pussavstånd till "farfar" Anders!

Behöver du hjälp? Skall jag bära iväg tejpen eller hammaren åt dig och gömma den i min säng?

Jaaaa! Nu är det dags för GOSESTUND!!! Igen! :-D

"Du och jag, Anders. Du och jag."

Det är svårt att bli irriterad på honom när han klättrar runt i trappan som en orangutang och piskar en i nacken med sin glada svans, bär iväg verktygen och drar med sig kopiösa mängder färgrester/lim/träull och damm som vi skrapar bort från vangstyckena. Går man in i vårat hus idag kan man inte tro att vi någonsin dammsuger.... :-)

Lite OT men som ni ser är sättsteg och plansteg "redan" färdiga för vax och lut. Det tog mig hela förra vintern att slita bort den diarrefärgade nålfilten, allt lim och alla 5 färglager som trappan var målad i sen tidigare...får fortfarande rysningar när jag tänker på det.

Sexyback

Jäklar vilka ryggfileér grabben börjar få, på så här kort tid(!) Jag tackar agilityn för detta, man kan lägga hela handen bakom skuldrorna och känna hur brutalbreda latsar han har! Ska ta en bild någon dag... Det bådar iallafall gott inför vårens terränglöpning :-)

Ikväll var vi i vanlig ordning på agilityträning i Karlsheds kalla ridhus. Baileys var taggad som fan, och det var lite "full göteborgare på en finlandsfärja"-attityd när han svepte fram över banan. Han är SÅ rolig att träna och svansen går som en liten propeller! Det kanske är tack vare den som han är så jäkla snabb...
Handlingen blir bättre och bättre, vi fick till ett par snygga byten och jag kommer mer in i det hela för varje gång. Jag får också supermånga bra tips från de övriga gruppdeltagarna, perfekt att ha 10-12 stycken som står och detaljstirrar ut en när man gör en övning (alltså det här med att vara nervös, skämmig och be om ursäkt för sig själv - ja, det är bara att lägga ner om man vill lära sig något och utvecklas). Hade inte fått ut hälften av träningstillfällena om jag inte fått deltagarnas feedback och jag suger tacksamt i mig som en badsvamp!

Fick tillexempel en bra synpunkt från Lena som håller i träningarna: Träna slalom med hinder före och efter. Antagligen är det därför Baileys blir som ett frågetecken när det dyker upp onödiga pinnar som står i vägen på hans bana - hallå, jag vill ju bara hoppa hinder! Så det skall jag öva på bara jag får tillfälle att öva själv på slalommomentet. Saknar ju för tillfället både pinnar och plats att vara på - agilityplanen som alla medlemmar har fri tillgång till är ju fortfarande istäckt...morr.
Idag satte jag ihop 2+2 till 4 med högerhandling från lite olika ingångsvinklar och Baileys var med på noterna. han tycker att slalom är skitkul eftersom det står en rolig godisburk några meter framför - weee!

Ikväll var det superkallt både utomhus och i ridhuset, så jag var noga med att lägga på Back on Track-täcket i pauserna när vi väntade på vår tur. Älskar det täcket - när man sticker i handen så känner man att musklerna behåller värmen trots att hunden är stilla. Väl värt sin vikt i guld!
Passade också på att öva lite linförighet inför morgondagens FrittFölj-kurs för Ditte. Hon har ju bara sett Baileys i agilityn hittills, så det skall bli kul att gå en lydnadskurs för henne.

"Stå"

Innan idag, när jag skrapade bort gammal målarfärg på trappans vangstycken och Anders hårdvaxoljade golvet på andra våning, så hörde jag ett konstigt vovve-ljud. Lite kakaduatut-style... Smyger ut i vardagsrummet och där tränar Mikael (som egentligen skulle göra korv stroganoff till oss arbetare) korvlydnad med Baileys.

Fotposition på extremhalt golv...

Dom är sååååå gulliga ihop, Mikael har gått valpkurs och klickerkurs tillsammans med mig och Baileys men sedan fick träningen stryka på foten till förmån för jobb, egen träning och husrenovering. Baileys älskar dock sin husse och är väldigt tutig och "på" när Mikael tränar honom. Deras paradnummer "Rulla":

"Do the magic"....

Kolla hur han lutar åt höger :-)

Tyvärr fick jag inte något bra kort på själva rullningen, men påbörjan ser ni ju ovan och vad säger ni - världsklass?! :-D

Vårsol!

Denna helg har vi haft fullt upp med att vitvaxa och olja golven uppe på andra våning.  I slutet av veckan kommer de och sätter upp Ralph Lauren-tapeter...mmm!
Baileys har i vanlig ordning "hjälpt till" - lite tråkigt att vi varit inomhus i två dagar  när det har varit fullkomligt strålande väder utomhus :-( Men vovven har mutats med goda märgben och strupar, så han har inte protesterat trots allt. Dessutom kan man ju ligga och njuta i årets första solstrålar som letar sig in genom fönstren...

Sent igårkväll när alla andra kollade på pinsamt dåliga Melodifestivalen tog jag och Baileys på oss värmetäcke och reflexer och sträckte ut fötter och tassar i en härlig löprunda under stjärnklar himmel! Kallt och underbart!

Det är så himla smidigt att springa med honom, jag behöver inte ge ett enda kommando under hela turen - han vet vad han skall göra ändå: saktar självmant ner farten i nedförsbackar, sänker huvudet och arbetar med ryggen i uppförsbackar och när bilstrålkastare syns framför eller bakom oss så kommer han blixtsnabbt intill min sida. I regel upptäcker han bilarna före mig och har järnkoll både framåt och bakåt. Samma sak om han ser ett annat hundekipage, en ryttare eller cyklist - då svänger han självmant upp in till min sida och travar tätt intill mig tills han får framåt-kommando efter mötet. Helt klart värt all träning vi lade ner på honom som valp och unghund - nu när han är vuxen kan man bara skörda allt man "sådde" :-)

Eftersom  vi inte kunde gå på det nyvaxade golvet fick vi duscha hos mamma och pappa, och stannade sedan där resten av kvällen och åt räkor resp. märgben och glass med varma hallon och banan.  Ljuvligt! Och Baileys fick mysa med sin stora kärlek: min pappa. Jag tror inte ens att löptikar smäller högre än pappa Jan-Eric....

Öppenträning

I tisdags var vi på Öppen träning på Villgotts hund, det var första gången jag tränade i deras nya lokaler och som vanligt var det härlig stämning. Agilitymattan som hantverkarna lagt in är en dröm att träna på!
Denna gång var vi bara tre stycken men hade det desto mysigare :-) Tiden bara rinner i väg när man fikar och pratar hund. Jag tränade främst fotposition med Baileys och han var med på noterna direkt! Skönt att han är relativt "svårstörd", trots att kompisen Viska gör lekinviter och vill busa kan han koncentrera sig och tycker att arbetet är kul!

Jag övade inte fotgående i långa sträckor utan fokuserade på sidoförflyttningar, svängar, ett steg fram, ett steg bak osv. Det gick jättebra. På måndag skall vi på Fritt Följ specialkurs för Ditte på Vift, det ska bli spännande och jag hoppas vi lär oss massor!

Mot slutet av passet fick vi pröva på en freestyleövning som Ninni hade övat med Viska. I freestyle skall hunden blandannat kunna backa spikrakt bakåt åtskilliga meter, och en av grundövningarna är att låta hunden gå in mellan två grindar eller liknande så att en 2-3 meter lång, trång passage bildas (som man sedan breddar efter hand som hunden sätter rörelsen). Baileys gick glatt in i "gången", fick godis och sedan väntade jag ut honom. Nu var han trött och inte lika operant som annars kanske, så han prövade ett tag med att kakadua-tuta sig ur situationen. Men det var ju inte det vi var ute efter, även om han är bedårande söt när han kvittrar. Men efter ett par repetitioner så kunde han backa ur utan kakadua-tut.
Freestyle verkar vara väldigt roligt, precis som nästan all annan hundträning, men dygnet har ju bara 24 timmar....suck.

Stadgeträning
Jag har även övat en del stadgeträning i fotposition och med Baileys framför mig, det fick vi nämligen göra första tillfället på tävlingslydnaden för Lottis. Detta var Baileys urdålig på - delvis berodde det på det otrevliga bemötandet vi fick i entren som sänkte mig totalt och gjorde det svårt att peppa honom. Men delvis berodde det på att vi utställningstränat med Baileys uppställd och att han skall följa mitt finger med blicken. Hmm...den här övningen gick alltså ut på precis tvärtom; behålla ögonkontakten trots att matte rör händerna på olika vis. Klart det blev lite förvirrande för honom.
Något som han däremot var bra på var att behålla ögonkontakt trots att min träningspartner (jag och namn...morr! En jättetrevlig tjej iallafall som hade en fin lydig tik, tror de tävlar i klass 2?) gick framför oss och "störde" på olika sätt och vis. Hennes hund var tvärtom, hade inga problem med handvevande matte, däremot fick hon anstränga sig att behålla ögonkontakten när jag rörde mig nära. Tänk så olika hundar kan vara :-)

Nu har vi tränat hemma och det tog inte många gånger innan Baileys fattade galoppen! I tisdags när vi övade failade han på första och fick ett retfullt felkommando, och då var det som om han kom ihåg "Ahaaaa! Nu vet jag vad vi gör! Mig lurar du inte nån mer gång!" och så spände han ögonen i mig ännu intensivare när jag "störde" med olika handrörelser i fotposition. Herregud vad stora ögon den hunden kan få ibland.... ;-)

Agilityhandling

Japp, att det finns brister i handlingen kunde man nog konstatera efter söndagens pass :-)
Vi fick göra en lite svårare bana där hunden skall hoppa i olika vinklar snett längs en diagonal, lite meckigt att förklara - och svårt att få till när Baileys alltid söker sig till min vänstra sida om jag inte är övertydlig med högerhanden. Helt plötsligt är hunden på min vänstra sida trots att han var på höger från början...smällar man får ta när man tränat mycket lydnad och dessutom har vänster sida som default-läge vid inkallning på promenader och posítion vid löpträning. Vänster sida sitter i ryggmärgen på honom sedan han var valp...på gott och ont.

1. Träna mer "övertydlig" högerhandling så att han inte byter sida till vänster om jag inte visar nånting med någon hand. Det är mina händer han går på, har jag inte en jättetydlig högerhand ute i luften så byter han sida till vänster oavsett min kroppsposition eller riktning. Ingen handling är alltid vänsterhandling för Baileys.
2. Ropa och ta in honom mycket mycket tidigare, jag måste ge kommando när han är över hindret eller kanske nästan precis innan - eftersom han är så snabb hinner han komma 20 meter innan jag hunnit öppna munnen eller visa med kroppen vart vi ska...lite snopet... Det är inte det att han inte reagerar eller lyssnar på vad jag säger, för det gör han direkt - men vägbeskrivningen kommer för sent från hans sengångar-matte.

Söndagens pass var hursomhelst lika trevligt som alltid. Jättegoa människor och hundar! Och härlig stämning, underbart att få vara med! :-D 
Baileys har fått en ny kärlek som han blir jätteglad över att se varje gång. Västgötaspetsen Stina som är urgullig, gör ständigt lekinviter mot honom och är allmänt supermysig till sättet. Baileys vill gärna leka - och säkert en del annat också... :-P

Någonting som jag blev förvånad över är att slalomen inte verkar funka när vi gör enklare kombinationer eller banor. Det är precis som att han inte ser pinnarna utan bara springer rakt fram eller gör helt urbota korkade "lösningar"...är helt ställd eftersom han före träningsuppehållet och dessutom långt innan dess klarade 12 pinnar galant och gjorde sällan fel. Men sen plockade jag isär momentet från scratch eftersom det inte alls funkade med slalom när han var på min högra sida. Och i 2+2 gör han 98% rätt när han är på högersidan nu, och gör aldrig fel på själva ingången! Men 4+4 med andra pinnar och från min vänstra sida : fattade ingenting, tog inte ingångarna rätt och "såg" inte pinnarna, utan antagligen bara de roliga hindrena framför.
Oerhört frustrerande...! Undrar om det kan vara för att tävlingsslalomen sitter ihop på en järnremsa och inte bara stängselpinnar som man trycker ner i ridhussanden - men kan han verkligen tycka att de är så olika? Jag kanske överskattar hans intelligens...

Så fort snön och tjälen går ur backen skall jag handla egna pinnar och göra världens vårkampanj på slalom från alla håll och kanter! Men än så länge ligger den kvar på sina ställen:

Tur ändå att jag är så jäkla söt i min overall!

Beach 2011

Mer bilder...hoppas att ni orkar ;-)
Vi gick ner till Ekelund för lite strandhäng och fotografering. Konstigt nog var vi ensamma på stranden? ;-)

Va? Är du säker på att jag inte är en hjort?

Vart har du fikakorgen och parasollen?

Hoho? Vart är alla snygga tjejer?

Det här med att stå jättemongo på nästan varje kort, det måste vara min grej...